ANNAS BLOGG

2019 > 08

Jag är kvar på landet. Jag sitter i skuggan och svettas. Det är sista söndagen i juli
och termometern visar 29 grader. Min man har åkt till sin mamma och jag har
valt att stanna kvar, själv. En hel eftermiddag och en hel kväll. Hela kroppen skriker efter helt egen tid. Att inte behöva tänka på någon annan. Att få vara lite mindre präktig. Tilltaget att jag inte följer med, trots semester, behöver försvaras och förklaras. Innan min man åkte kom vi överens om vad han skulle ange som förklaring. Jag kan inte påminna mig att vi gör det när jag åker själv till min mamma.

Är det verkligen lite mindre präktigt att stanna kvar själv på landet? Jag har
bara tänkt att städa huset, inte lika grundligt som vi gjorde för en vecka sedan
men i alla fall så att det är hyggligt rent OM någon av barnen skulle komma ut
medan vi fjällvandrar. Jag vill också få tid att läsa ut boken ”Avund & Svartsjuka”. För att fylla på med ytterligare aspekter kring vikten av den egna starka självkänslan. Ytterligare argument för att vi ska utveckla vårt autentiska själv. Ännu mer bevis för att vi ska bryta med en del av budskapen från våra föräldrar för att kunna bli fullt ut vuxna och låta vår egen knopp gå i blomning.
 

Läs hela inlägget »